Bokuppgift v.9

O, barndom, o gyllene drömmaretider, då världen var solljus och hoppfull och god! Hur ofta när ensam och tröstlös,  jag lider, jag dricker mig glömska ur minnenas flod.
Då lever jag saligt i drömmarnas rike, med borgar och slott och all världens glans, där varje kamrat är min bror och min like och min nymferna tråda sin ystraste dans.
Där finns för min lycka ej stängande hinder,
Ej bommar som spärra för frihetens färd.
- Vad mera om nuet med vilkor mig binder?
Jag lever som fordom i barndomens värld.
- Och trött vill jag stanna i hembygdens dalar,
Och sött vill jag sova på blommande ljung,
Och säll vill jag drömma om himmelens salar,
Där döden är dräpt och man evigt är ung.

O, låt mig när solen mot nedgången hastar få slumra en gång som i barndomens dar!
Så sjungen då, granar, som jubeln då, trastar, ty nu är jag liten som fordom jag var.
- jag lutar mitt pinade huvud mot stammen, och drömmer mig bort från tvivel och strid.
Så susen då, björkar, ett viskande amen, - så somnar jag in i evinnerlig frid.

Jag valde denna dikten för att i boken stod det om hur hans barndom var. 
Från början så åkte hans pappa iväg men sedan kom tillbaka, efter den gången åkte hans mamma iväg med alla hennes barn utom honom och pappan åkte iväg igen. Alex blev lämnad kvar och fick sedan bo hos hans moster. 
Han trivdes inte så bra där, så han rymde snabbt därifrån och började leva som gatubarn, då han drack vatten från floder för att släcka törsten, snatta mat från restauranger och sedan bli inlåst i ett frysrum för att Alex blev upptäckt av chefen som ägde restaurangen. 
Alex bodde på en soptipp med andra som inte hade något hem, där levde dom på gammal mat dom hittade och andra saker dom kunde använda eller sälja. 
En dag hittar Alex en hund, och därefter blir han kallad "Alex Dogboy". 
Alex drömmer om att hans mamma ska komma tillbaka och han önskar att det verkligen kommer att hända någon dag.