Bokuppgift v.38

"Gården är tom. För några veckor sedan hade här vimlat av folk. Men antingen var de alla redan borttransporterade, eller så höll de sig inomhus. Ingen gav sig i dessa dagar ut på gatorna, eller ens på gårdarna, om det inte hade något mycket viktigt ärende eller tänkte anmäla sig frivilligt till transport. Risken att bli upplockad vara alltför stor"

Dikt
Sluta aldrig hoppas
Sluta aldrig be
Sluta aldrig drömma
Sluta aldrig leva
För att någon dag kommer du att bli lycklig



Texten jag valde ur boken hade inte riktigt så många meningar som man egentligen skulle ha. Jag tycker att texten var ett bra val som handlar mycket om andra världskriget där man någon gång kanske skulle bli upplockad av tyskarna.Vilket man verkligen inte ville. Dikten ovanför valde jag för att jag tyckte den passade in riktigt mycket till texten jag hittade ifrån boken. Dikten berättar att man aldrig ska ge upp. Nina såg ut på gården som var tom. Kanske skulle Nina och hennes familj snart också bli upplockade av tyskarna. Texten jag valde beskriver också att Nina var mycket rädd.

Bokuppgift v.37

"Att hjälpas åt för att överleva innebar att bland annat att försöka hålla lägenheterna, och sig själv, rena. "Det var oerhört trånga förhållanden", berättar Nina. "Vi hade ett litet kök. Och så hade vi rum i vilka det bodde fyra, fem människor, Dessutom fanns det ohyra. Vi fick kämpa mot löss, vi fick kämpa mot insekter som fanns där. Det var ett krig som man fick utkämpa för att försöka hålla rent."
Att hålla rent började snart bli en fråga om liv och död, för under våren 1941 började tyfusepidemin få fästa i gettot. Och sjukdomen spreds med loppor och löss. Sjukhusen blev snabbt överfulla, patienter place-rades två-tre stycken per säng, och kastades ut så fort de dragit sitt sista andetag. Inte heller dödgrävarna hann med trots att det grävde massgravar för dem som dött i tyfus. Mot slutet av 1941 skulle över 40 000 judar, tio procent av invånarna i gettot, ha dött i denna sjukdom. Och en dag dabbade den Ninas familj." 

Det var nog väldigt hemskt att leva i ett så trångt getto som judarna befann sig i. Dom kämpade mot insekter, löss och all annan smuts som fanns i de trånga gettot genom att försöka hålla rent. Smutsen spred sig vidare och ledde till sjukdomar då flera tusen judar hamnade på sjukhus. Nina och hennes familj var snart en av dom många judarna som snart skulle hamna på sjukhus. Bilden jag valt till texten beskriver hur sjukhusen blev riktigt överfulla av folk med sjukdomen tyfusepidemin. Sjukhuset hade inte riktigt så mycket plats att alla som var sjuka skulle få plats. Jag tycker detta verkar vara en riktigt hemsk tid, det är inget jag själv skulle vilja vara med om i mitt liv.

Bokuppgift v.36

När Nina och hennes mamma bestämmer sig för att åka till Amerika för att hälsa på mamman´s familj så bara efter en kort tid åker Nina och hennes mamma hem rätt tidigt ifrån Amerika. Nina vill verkligen inte lämna hennes hemstad Lòdz i Polen för alltid. Hon saknar sin hemstad och hennes vänner jättemycket.

Fanja Rajmic var mamma till Nina. Hon var en mycket envis och bestämd person. Fanja visade ofta inte så mycket känslor. Men ändå så älskade hon sin familj riktigt mycket.

”Det finns en saknad som alltid stannar. Det finns en saknad som aldrig ger sig av. Det finns en saknad som alltid blommar. En sådan saknad har jag... ”

Jag valde denna dikten för att jag tycker den passade in rätt mycket i sidorna jag läste. Nina saknar sin hemstad Lódz så oerhört mycket. En sådan stor saknad. Hon trivs bäst i hemstaden och vill inte bo någon annanstans än där hon har sina vänner. 

Jag tycker också att denna bilden passar ihop med dikten eftersom det är "saknad" dikten handlar om. 

 

På västfronten intet nytt

”På västfronten intet nytt”

1. Hur reagerar fransmannens kropp på Pauls angrepp – Fransmannens kropp blir orörlig. Kroppen ligger helt stilla och i ögonen kommer en oerhörd rädsla. 
    
2. På vilket sätt försöker Paul hjälpa den han sårat? - Paul knäpper upp hans krage och lägger mannens huvud bekvämare. Mannens mun är halvt öppen och han försöker säga något, men hans läppar är torra. Paul klättrar genast till gyttjan och tar fram sin näsduk sträcker ut den och trycker ner den i gyttjan och öser med handen upp det gula vattnet som läcker igenom näsduken. Sedan ger Paul vattnet till mannen, mannen sörplar i sig vattnet.
   
   
3. Den sårade kan inte tala men vad säger hans ögon? Vad försöker Paul säga honom? - Jag tror att hans ögon försöker säga ”snälla döda mig inte”, för rädslan finns där. Jag tror att den sårade verkligen inte säger ”döda mig”. 
    
4. Varför kan Paul inte döda honom när han ändå har sårat honom dödligt? - Paul såg i mannens ögon han såg en obeskrivlig ansträngning han såg att mannen försökte fly från döden, för Paul. Paul kunde helt enkelt inte döda mannen.

5. ”allt liv är samlat i ögonen till en obeskrivlig ansträngning att undfly, till en förskräcklig fasa för döden, för mig”. Detta citatet berörde mig extremt mycket för att mannen ligger halv död på marken och är rädd för Paul eftersom han tror att Paul skall döda honom.