"Att hjälpas åt för att överleva innebar att bland annat att försöka hålla lägenheterna, och sig själv, rena. "Det var oerhört trånga förhållanden", berättar Nina. "Vi hade ett litet kök. Och så hade vi rum i vilka det bodde fyra, fem människor, Dessutom fanns det ohyra. Vi fick kämpa mot löss, vi fick kämpa mot insekter som fanns där. Det var ett krig som man fick utkämpa för att försöka hålla rent."
Att hålla rent började snart bli en fråga om liv och död, för under våren 1941 började tyfusepidemin få fästa i gettot. Och sjukdomen spreds med loppor och löss. Sjukhusen blev snabbt överfulla, patienter place-rades två-tre stycken per säng, och kastades ut så fort de dragit sitt sista andetag. Inte heller dödgrävarna hann med trots att det grävde massgravar för dem som dött i tyfus. Mot slutet av 1941 skulle över 40 000 judar, tio procent av invånarna i gettot, ha dött i denna sjukdom. Och en dag dabbade den Ninas familj."
Det var nog väldigt hemskt att leva i ett så trångt getto som judarna befann sig i. Dom kämpade mot insekter, löss och all annan smuts som fanns i de trånga gettot genom att försöka hålla rent. Smutsen spred sig vidare och ledde till sjukdomar då flera tusen judar hamnade på sjukhus. Nina och hennes familj var snart en av dom många judarna som snart skulle hamna på sjukhus. Bilden jag valt till texten beskriver hur sjukhusen blev riktigt överfulla av folk med sjukdomen tyfusepidemin. Sjukhuset hade inte riktigt så mycket plats att alla som var sjuka skulle få plats. Jag tycker detta verkar vara en riktigt hemsk tid, det är inget jag själv skulle vilja vara med om i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar